barndietisten.se

En mamma med en fiskallergisk son undrar om han bör få tillskott av omega-3, som ju främst finns i just fisk, som han inte kan äta.

Först av allt vill jag poängtera att det blir folk av alla dem som inte tål/tycker om fisk också! Samtidigt tillskrivs ju omega-3 många bra egenskaper (och jag är säker på att vi inte sett det sista än) så frågan är verkligen befogad.

Små mängder omega-3 av den typen som finns i fisk finns faktiskt också i andra animaliska livsmedel, t ex ägg. Dessutom finns omega-3 i avokado, rapsolja, linfröolja, mandel och nötter (men många fiskallergiska barn tål förstås inte heller nötter). Den form av omega-3 som finns i vegetabilier är av ett kortare slag, men kroppen har viss förmåga att bygga upp dem till långa fettsyror som de som finns i fisk. De är framförallt de som visat sig ha god effekt på hälsan. En bra vana är att använda rapsolja eller flytande margarin i matlagningen - det tjänar hela familjen på, inte bara den som inte kan äta fisk.

Vissa tillverkare av fiskolja hävdar att deras produkter är helt fria från protein och därmed skulle vara ok åtminstone för en person med en lindrig fiskallergi. Men man ska alltid rådgöra med barnets läkare innan man ger fiskolja. Dessutom är det viktigt att använda en produkt av hög kvalitet, så att man vet att den verkligen är fri från protein.

Vår treåring vill helst ha tårta till middag just nu. Så idag bestämde jag mig för att vi skulle ha lite kul i köket, så att den vanliga maten blev lika spännande som tårta. Vi gjorde köttbullar.

Få saker känns så husmoderligt som när man står där om rullar. Det är faktiskt inte så jobbigt som man tror, även om det tar lite längre tid än att skaka fram dem ur en fryspåse förstås. En fördel om du har allergiska barn, är att du vet precis vad som är i. Och att du kan krydda som du vill. Timjan kan vara gott, eller paprika.  Curry om du vill överraska. Vi tog det säkra kortet idag - vitlök och pizzakrydda. Det blir alltid gott.

Riktigt små barn bör inte vara med och trilla, eftersom de lätt slickar på fingrarna och får i sig rå köttfärs. Men så fort de har blivit lite större är det faktiskt en hjälp på riktigt!

Köttbullar utan mjölk

ca 40 köttbullar 

450-500 g köttfärs
1½ dl vatten/solhavre (går förstås också med mjölk!)
1 ägg
1½ dl havregryn, gärna fiberhavregryn
3/4 tsk salt
2 pressade vitlöksklyftor
2 tsk pizzakrydda
2 krm svartpeppar (eller mer - pepprigt är gott!)

Blanda havregryn, salt, peppar, pizzakrydda, vitlök, vätska och ägg till en liten sörja. Rör om och tillsätt köttfärsen. Rör igen tills allt blandat sig. Trilla små köttbullar av smeten och stek på medelvarm temperatur i stekpanna, naturligtvis i mjölkfritt margarin eller olja om du gör dem mjölkfria.

Det blev väldigt gott med svampsås, nykokt broccoli och pasta. Och tårtälskaren var nöjd!

Om ens barn måste undvika mjölkprotein gäller det att lusläsa innehållsdeklarationerna. Speciellt i början kan man känna sig osäker på vad som egentligen innehåller mjölk och inte. Här är några exempel på ingredienser som faktiskt inte innehåller mjölkprotein (eller laktos för den delen) trots att man kanske kan tro det: 

Fritt från mjölkprotein:
Kakaomassa
Kakaosmör
Kalciumlaktat
Kaliumlaktat
Kokosmjölk (men kokosmjölk i pulverform som man köper separat kan innehålla mjölkprotein!)
Mjölksyrabakterier/Laktobaciller
Mjölksyra
Natriumlaktat
Smörarom

Bra va!

Mjölkproteinallergi är en av de vanligaste födoämnesallergierna i bland barn. En del reagerar redan indirekt via modersmjölken, alltså genom den mjölk mamman dricker. Ofta märker man det på att barnet kräks, har magont eller eksem. Om man misstänker allergi kan mamman undvika all form av mjölkprotein under några dagar. Blir det inte bättre bör mamman börja äta mejeriprodukter igen, eftersom det är en viktig källa till kalcium, som är extra viktigt under amning.

Många olika symptom
I många fall upptäcks mjölkproteinallergin första gångerna barnet får modersmjölksersättning eller gröt. Andra symptom än kräkning, magont och eksem är diarré, hård mage, sömnsvårigheter, dålig tillväxt eller andningspåverkan. Alltså ganska diffusa ibland. Man bör inte experimentera med barnets kost själv, utan rådgöra med BVC och läkare. Tyvärr finns inga tvärsäkra tester att ta för att se om barnet faktiskt ha en mjölkproteinallergi - man kan ta blodprov och s k pricktest på huden. Men ofta kan diagnosen bara ställas genom att man tar bort mjölkproteinet ur kosten en tid och sedan successivt tillsätter det igen under ledning av läkare. Symtomen ska försvinna och återkomma tydligt vid kostomställningen. En dietist kan hjälpa till för att se att allt mjölkprotein i kosten verkligen försvinner. Det finns många fällor, t ex köpta maränger, buljongtärningar, leverpastej, bröd och kex. Kanske lyckas man utesluta allt, men har glömt mjölken i matfettet.  

Hjälp att berika maten
Mjölkallergiska barn får ofta ett lägre intag av framförallt kalcium, D-vitamin och fett och det totala energiintaget blir lägre. Därför är det viktigt att föräldrarna får hjälp av en dietist som kan föreslå andra fettkällor och berikning av maten, så att även de här barn växer och utvecklas som de ska. En dietist kan också ge tips om ersättningsprodukter och recept t ex pannkaka.

Stå på er föräldrar!
Många föräldrar som jag träffar tycker att det jobbigaste är att behöva känna sig besvärlig och petig när barnet är hos  kompisar, på förskolan eller hos farmor och farfar. Som förälder vet man att det kan räcka med mindre än milligrammängder av mjölkprotein för att barnet ska få en reaktion och det kan andra ha svårt att förstå. Men försök att stå på er och informera omgivningen i stället - till slut är de förhoppningsvis med på noterna!

På www.allergisidan.com har en mamma samlat sina erfarenheter, tips och recept.

På Alltombarn.se kan man läsa att dagens födoämnesallergier är mer aggressiva än tidigare, något man inte känner till orsakerna till. Mjölkallergi nämns, och apropå detta vill jag passa på att reda ut begreppen. Laktosintolerans benämns nämligen ofta synonymt med mjölkallergi, och det blir helt fel.

Laktosintolerans beror på brist på ett enzym i tarmen - laktas - som behövs för att bryta ner mjölksocker - laktos - i tarmen. Laktos som inte bryts ner i tarmen jäser i tjocktarmen och ger upphov till gaser och diarré. Känsligheten skiljer sig åt från individ till individ - många personer med laktosintolerans kan äta en del laktos, t ex ett par deciliter yoghurt eller några skivor ost, medan en del är väldigt känsliga och reagerar även på små mängder. Laktosintolerans växer inte bort. Laktosintolerans bland spädbarn beror på en medfödd brist på laktas och är mycket ovanligt. Överhuvudtaget är laktosintolerans mycket ovanligt hos barn under två år, speciellt om föräldrarna är från Sverige. Däremot kan barn tillfälligt få en laktosintolerans i samband med magsjuka, men den går oftast över.

Mjölkproteinallergi är däremot vanligt hos barn; vissa kan visa reaktion redan på BB. Symptomen är väldigt varierande och kan röra allt från eksem och prickar till magont, kräkningar, dålig sömn, diarré, hård mage och andningspåverkan. Ett barn som är mjölkproteinallergiskt måste undvika allt med mjölk. Oftast måste den ammande mamman undvika mjölkprodukter.

Skillnaden mellan laktosintolerans och mjölkproteinallergi är alltså stor och viktig, inte minst om barnet har en svår mjölkproteinallergi. Då kan det bli riktigt farligt om någon tar miste och serverar barnet laktosfri glass.

Mer om mjölkproteinallergi imorgon!

Alltombarn.se inleder det nya året med att ta upp en åkomma som befaras få nytt liv - Engelska sjukan (rakit), som de flesta nog ser som en utrotad sjukdom, dyker upp på sina håll igen. För lite mjölk, för lite träning och för lite solsken är enligt artiklen orsakerna.

Hur kan man hjälpa sina barn att bygga ett starkt skelett?

1. Visst är mjölk viktigt, men många barn får faktiskt i sig tillräckligt mycket. Tillräckligt, det är t ex en tallrik yoghurt, ett glas mjölk och en skiva ost totalt per dag, dvs ca 5 dl mjölk/fil/yoghurt, där 1 dl motsvarar en skiva ost. Gröna grönsaker, sesamfrön och baljväxter  är andra kalciumkällor, men de ger inte lika mycket.
2. Träning är helt klart en förutsättning; om skelettet inte belastas spelar det ingen roll hur bra barnet äter. Däremot behöver det inte vara ombytt motion - det viktigaste är rörelse i vardagen - att barnet springer och leker, cyklar eller går till skolan, alltså inte bara hänger vid datorn eller TV:n.
3. Men nästan viktigast av allt: D-vitamin! Det behövs för att kalcium ska kunna byggas in i skelettet. D-vitamin bildas i huden när barnen är ut i dagsljus. Men så här års är det mörkt stora delar av dygnet, och dessutom är barnen påbyltade så det är väldigt lite dagsljus som verkligen träffar huden. Därför är det viktigt att intaget via maten är ok. D-vitamin finns främst i fet fisk, mjölk, berikade matfetter, ägg, och kött. Det är jättebra att servera fisk tre gånger i veckan, gärna fet fisk, och att se till att maten inte är för fettsnål, eftersom fett faktiskt behövs för att kroppen ska kunna absorbera D-vitamin. Använd gärna flytande margarin i matlagningen, och kom ihåg AD-dropparna för de små!

 D-vitamin lagras i kroppen, så under sommarhalvåret är det extra viktigt, både för barn och vuxna, att vara ute och “tanka” D-vitamin. Men idag känns sommaren avlägsen, så börja nya året med en god laxmiddag. Gott nytt år!

Än är det inte försent för att hinna göra en chokladmoussetårta till nyårsmiddagen. Den här efterrätten gör man inte för att  den är så fantastiskt nyttig, utan för att den är så otroligt god. Passar både stora och små munnar!

 Vit chokladmoussetårta med röda pärlor
 ca 8 bitar

300 g mandelmassa
2 ägg
½ dl kakao

Fyllning:
3 dl grädde
150 g vit choklad
2 äggulor

Ovanpå:
1-2 granatäpplen

Blanda ägg och kakao. Riv mandelmassan grovt och rör ner i äggblandningen. Häll ner i en smord, rund sockerkaksform med löstagbar kant. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader ca 15 minuter, till dess “kakan” stelnat och fått yta. Ta ut och låt svalna.

Vispa grädden. Bryt chokladen i mindre bitar och micra på svag värme, alt smält i vattenbad. Vispa äggulorna och blanda ner den smälta chokladen. Tillsätt grädden och rör om. Det är viktigt att chokladen inte är för varm, för då förlorar grädden sin luftighet. Bred alltsammans över mandelmassbotten och ställ in i frysen. Den behöver åtminstone tre timmar i frysen för att hinna bli genomfrusen.

Dela granatäpplet i mitten och gröp ur pärlorna. Garnera tårtan med dem. Ät och njut!

Om ni inte har hunnit tröttna på saffran kommer här ett recept på en väldigt enkel och god ostkaka, gjord på keso. Extra god blir den med en klick grädde och lite sylt.

Ostkaka med saffran
ca 6 portioner

250 g keso
½ g saffran (1 paket)
½ dl hackad sötmandel
2 dl mjölk
½ dl socker
½ dl vetemjöl
2 ägg

Vispa ihop ägg, mjölk, socker, mjöl och saffran. Tillsätt keso och mandel, hackad i små bitar. Rör ihop alltsammans och häll i en smord, rund pajform. Grädda i mitten av ugnen 30-40 minuter i 175 grader, tills kakan stelnat och fått lite färg. Servera ljummen med en klick sylt och lite grädde.

 För den som fått nog av saffran: ostkakan är väldigt god utan saffran också!

Att döma av de drygt fyrtio frågor och kommentarer som strömmat in i min inbox de senaste dagarna finns det ett stort intresse där ute efter mer information om min förkärlek för rapsolja. Så mellan julklappsinslagning och allmänt stök tänkte jag skriva några rader om det.

Rapsolja innehåller mättade, enkelomättade och fleromättade fettsyror i bra proportioner med fokus på enkelomättat fett, som visat sig ha en viktig roll i att motverka hjärtkärlsjukdom. Omättat fett behövs för att cellväggen ska bli smidig och lagom genomsläpplig.

De fleromättade fettsyrorna är de essentiella omega-6 och omega-3-familjerna, alltså de som kroppen måste tillföras via maten. 100 g rapsolja innehåller 20 g omega-6 och 11 g omega-3, dvs. en ratio på ungefär 1,8:1. Den är faktiskt snarlik den i smör, men smör innehåller bara en tjugondel av de här viktiga fettsyrorna: 1,2 respektive 0,5 g per 100 g smör (ratio 2,4:1).

Det stämmer att växtriket (alltså även raps) inte innehåller de längsta fettsyrorna i omega-3-familjen - EPA och DHA. Men det gör inte smör heller. För att komma åt dem får man äta fisk, gärna fet lax, sill och makrill. Men kroppen har faktiskt ett enzymsystem för att förlänga kortare omega-3-fettsyror till EPA och DHA, även om det går det trögt: mindre än 1% av intaget blir slutligen till EPA. Därefter är kroppen dock snabb på att ta sista steget till DHA. Eftersom många barn (och även vuxna) äter för lite fisk, ser jag rapsoljan som ett bra sätt att bättra på intaget av omega-3.

Det finns ännu ingen konsensus kring hur den perfekta kvoten mellan omega-6 och omega-3 ser ut, men man vet att de konkurrerar om samma enzymsystem för att förlängas, och att omega-3 har “företräde”. Ur de långkedjiga omega-6 respektive omega-3-fettsyrorna bildas sedan ämnen som slår på inflammatoriska processer respektive motverkar dem. Båda processerna behövs och är viktiga, men i balans. 

Rapsolja innehåller dessutom vitamin E, som fungerar som antioxidant, och vitamin K, som påverkar blodets koaguleringsförmåga och sannolikt också krävs för att minska risken för benskörhet.

Det stämmer att ett väldigt högt intag av fleromättade fettsyror kan ha negativa konsekvenser, t ex risk för ökad bildning av peroxider och förändrat immunförsvar. Därför brukar jag inte rekommendera majsolja, solrosolja eller druvkärnolja till vanliga friska barn. Dessa oljor innehåller mycket fleromättat fett.

När jag rekommenderar rapsolja till matpuréerna för små barn får jag ofta höra att “små barn behöver fett - ge dem smör i stället!” Men faktum är att smör innehåller 80 procent fett och olja hela 100 procent. Så inte lider då barnen fettbrist på olja i alla fall…

Visst ryms lite smör i kosten då och då (inte minst för att det är gott!) men som sagt, med anledning av det jag nämnt ovan är jag för en skiftning mot mer rapsolja och mindre smör och andra hårda fetter.

FOTNOT: vi räknar väldigt sällan på enskilda fetters kvot, dels eftersom man ännu inte vet hur den perfekta kvoten ser ut, dels eftersom en normal kost ju har flera olika fettkällor än olja: mjölkfett, kött, ägg, grönsaker, nötter osv. och i själva verket är det totalen som är av intresse.

När man anger kvot n-6/n-3 uppger man hela familjerna, dvs inte bara t ex EPA. Man vet ju inte hur stor andel n-6 och n-3 som byggs på till de längsta fettsyrorna.

Jag har märkt en anströmning av kommentarer från förespråkare för lågkolhydratkost de senaste dagarna. Apropå dessa vill jag passa på att ge min syn på kolhydratintag för barn. 

I fett och protein finns fettsyror och aminosyror som är essentiella, dvs. de behöver tillföras via maten, eftersom kroppen inte kan bilda dem själv. För fettets del handlar det om linolsyra och alfa-linolensyra, och för proteinet handlar det om 8 (ibland 9) av de totalt tjugo aminosyrorna. I kolhydrater finns i strikt bemärkelse ingen sådan essentiell komponent. Därför kan man fråga sig varför kolhydrater egentligen behövs. 

Små barn som växer och leker har ett högt energibehov, mycket högre än vuxna i förhållande till sin vikt. Där är kolhydrater en viktig energikälla. Men fett är förstås också viktigt; fett innehåller mer energi per gram än både protein och kolhydrater. Jag förespråkar absolut inte en fettsnål kost - fett behövs bl a för upptag av vissa vitaminer, för hjärnans utveckling, för cellernas uppbyggnad och inte minst för att maten ska smaka gott. Däremot är jag för en skiftning i fettkvalitet: mindre hårda fetter och mer rapsolja och rapsbaserat flytande margarin i matlagning och bakning. Detta eftersom det är extra viktigt att barn, vars kroppar och inte minst hjärnor är under utveckling, får de essentiella fettsyrorna i tillräcklig mängd. Dem finns det gott om i rapsolja.  

Men väldigt fet mat kan i vissa fall leda till mindre matintag, eftersom ett hormon som heter cholecystokinin (CCK) frisätts, vilket i sin tur leder till att magtarmkanalen rör sig långsammare och barnet kan bli illamående eller helt enkelt bli mätt för snabbt. Proteiner i stor mängd har också en mycket mättande effekt. Här fyller alltså kolhydraterna en viktig roll. Jag rekommenderar helt enkelt balans mellan kolhydrater, fett och protein. 

Kolhydraternas fibrer är också bra för små barnmagar - i lagom dos. Barn är ofta förstoppade, och vanligaste orsaken är för litet intag av matvolym. Med bra med dryck och lösliga och olösliga fibrer (fiber i frukt, grönsaker, baljväxter och i t ex gröt och bröd) får magen något att jobba med, positiv bakterieflora i tarmen gynnas och förstoppningarna ger ofta med sig. Det framhålls ibland att extra fett i maten kan ha samma effekt, men det stämmer bara till viss del. Fettet absorberas ju relativt tidigt i tarmen, medan fibrerna fortsätter hela vägen och ger tarminnehållet volym - det är själva poängen med fibrer.  För lite fett kan också ge diarré, s k toddler’s diarrhea.  

Fullkorn har också visat sig ha en skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar. Samma sak gäller betaglukaner, som finns i havre, och som kan sänka förhöjda kolesterolnivåer i blodet. Det är därför bra om barn vänjer sig vid smaken - även om man förstås inte ska överdriva intaget. Får barnet diarré, magont eller går upp dåligt i vikt kan det vara tecken på att man ger för mycket fibrer.

Jag anser alltså att lagom - som så ofta - även i detta fall är det bästa.